Fick ett mail här om dagen av en tjej som läser min blogg, men hade ett litet klagomål eller önskan kanske man kan säga? Hon tyckte att jag skulle skriva lite om mig själv här i bloggen. Frågor hon ställde var när och hur jag började med hästar, om jag ridit på ridskola, hur många hästar jag haft och vad det var för några, och om jag tävlat någonting och i vad isåfall. Om jag bara håller på med hästar för hobby eller om jag sak börja tävla när Musse blivit stor och isåfall i vad. (Tror det var allt?)

Så.. Året var 2000 och jag hade precis flyttat till Gnesta till en liten hästgård med mina föräldrar. Min mamma har alltid haft ett brinnande intresse för hästar och hade vid tillfället ett Polskt arab sto på 5-6 år som hette "Whaity" (Whait And See) som jag brukade få "rida" på (läs: sitta) samt lite inackorderingar på gården.

En dag bestämde sig mina föräldrar för att överraska mig. And a surprice it was!

Jag fick en liten welsh vallack på 1,5 år som hette just; Happy Surprice. Han var ny kastrerad och ett krutpaket, det var han nog allt!

Under tiden han växte till sig och blev tre så ordnade mamma till att jag fick rida på grannens shetlands ponny som stod 2 km hemifrån. Han hette Lansen och var 10 år då om jag inte minns helt fel.

Hon som ägde honom hade haft honom när hon var liten och han gick vid tillfället endast som sällskap till hennes egna ridhäst och en gammal (egen uppföning) 30 årig new forest vallak.

Lansen var min lärare kan man säga. Han kunde inte ett smack egentligen, men endå så lyckades han få ordning på mig. Han var i början en väldigt lugn och go kille, med inte så mycket fart i sig. Men efter han musklat på sig och fått lite kondition (och en ryttare med förkärlek till fart och fläkt) så blev han allt busigare och roligare att rida.

Red honom mest i skogen, vi hade en hopp slinga där vi galloperade och hoppade i samma fart som de stora starka hästarna. ;)

Bästa som fanns då var öppna fält. Det tyckte vi nog båda. Vi delade tycke i det mesta vi gjorde. Hoppa var otroligt skojjigt. En dag när jag hopp tränade för Lansens ägare så hoppade vi ett 110 cm hinder, barbacka!

Nog fan hade jag benmuskler efteratt ha spelat fotboll i 6 år, och balansen var det inge fel på heller.

Samtidigt som jag red på Lansen så red jag några gånger på Wisbohammar ridskola. Det blev inte så många gånger innan jag började ta med egen ponny.

Det var då mitt intresse för hoppning tog fart, på riktigt. Och inte långt efter så lånade mamma en welsh mountain ponny till mig, Emir hette han och var grå skimmel, med grå man och svans.

Han var den segaste ponnyn jag någonsin suttit på. Han gick nästan baklänges, så seg var han. Ha ha.

Ägaren till honom var en flerbarns mamma ifrån Tyresö, och det var väl tänkt att Emir skulle ridas av hennes barn men dom var ännu så små så hon hade haft några små tjejer som ridit honom lite då och då.

Emir var bara tre när han kom till mig. Ägaren sa att han var fyra, men så var inte fallet fick jag reda på senare.

Dom hade precis börjat hoppa honom och lärt honom att hoppa ett hinder, sedan svänga vänster och stanna.

Så så gjorde han. Och faa*****n vad jag jobbade med honom. Men nog fasiken blev det ponny utav honom också till slut!

Jäklar vilken fart det blev på honom. Vi tränade hoppning för Daniel Svensson och dressyr för Pia Ericsson (?) och Ann Hoffman. Tävlade hoppning och vi vann t.o.m ponny galloppen mot stora D-ponnys! (Emir var liten B)

Strax innan Emir flyttade tillbaka till sina ägare igen så lånade jag hem en russ hingst på 4 år som vid tre års ålder blev in riden men efter det bara fått stå pga ägarens ålder och storlek. Han hette Humble och var mörk brun, nästan svart med svart man och svans.

Han var en jäkel på att hoppa! Ja, i vilket fall. Jag fick låna honom mot att jag skulle rida in honom igen och rida till honom.

Jag fick dispans på att åka med honom på ridläger till stjärnhov, hem till familjen Brolin. Vi hade hur roligt som helst. Humble skötte sig prick fritt trots brunstande ston och högt tempo på gården. Vi fick båda väldigt stor hjälp i dressyren. Det anordnades både hopp och dressyr tävlingar där och självklart tog vi hem första priset i hoppningen.

Inte långt efter att Humble åkte tillbaka till sin ägare köpte mina föräldrar en New Forest hingst till mig. Han hette Bell (Valentin Bell RNF 112) och var 12 år, ett år äldre än mig och en riktig krut burk inne på hopp banan. Precis min smak!

Jag har alltid haft förkärlek till "heta" hästar och hoppningen var min stora passion inom ridningen.

Jag har många fina minnen med honom. Vi var ett team och litade på varandra till 380%. Han var det bästa som någonsin hänt mig och min bästa vän jag någonsin kommer att ha. Och även om han "bara" var en häst så hjälpte han mig genom mycket.

Några veckor efter jag fått hem honom fick vi plats att börja träna med GARK:s hopp lag. Jag var med på Bell och min då bästa vän Patricia på sin lilla Stanley.

Vi tävlade hoppning upp till LB och debuterade fälttävlan, jag och min Bell. Precis innan han såldes fick jag brev om att vi kvalat in till ponny SM. Lite tråkigt tycker jag så här i efterhand att jag aldrig fick vara med. Men jag hade andra saker för mig helt enkelt.

Bell var ganska svår riden i dressyren. Viktbärnade och stark och svår att få ihop och hålla kvar. Han lärde mig mycket den där lilla killen. Som att hitta lugnet inom mig själv t ex.

Jag packade ofta en liten matsäck, sadlade hästen och red långt, rakt in i skogen för att tillslut stanna och bara njuta av lugnet och varandra.

Bell.. Min fina Bell <3 Usch och fy vad jag saknar honom.

Som hobby kommer det alltid vara för mig. Men så klart jag vill börja tävla Musse i framtiden. I vad får han bestämma. Det blir det han visar sig tycka är roligt och är bra på. För min del får det bli precis det som det blir. Det är inte ridningen i sig som intresserar mig mest utan hästen och relationen i sig.

Men en dröm är ju att kunna jobba och arbeta med hästar, kunna leva på det. Vi får se helt enkelt hur det blir med den saken. Drömma är bara nyttigt!  <3

Tack för att du tar dig tid
att kommentera mitt inlägg :)